Vart ska vi ställa pyrot?

Tid: 2006

Plats: Svensk stadsfestival

Efter en sommar späckad av invigningskatastrofer, invigningsakter som aldrig dök upp, invigningsakter som dök upp fast ingen visste att de skulle komma och invigningsakter som såg mycket mycket annorlunda ut än man väntade sig tittade jag på spelschemat för sommarens sista festival. Just det. Det börjar med invigning. På min scen. Kontakter med festivalledningen lugnade mig lite: invigningen tar exakt tre minuter. Den består av att kommunalrådet kommer, ensam, och talar i mikrofon. I max tre minuter. Inget annat. Så vi bygger kvällens första akt på scenen, ett band om ca 15 personer, slagverk, pianon, körer, band. När jag kommer tillbaka till scenen efter en kopp kaffe, ca 45 minuter innan invigningen ska starta står en skara människor jag inte känner igen bakom scenen. De ser mycket ut som nycirkus. Jag går bort mot dem för att undra vilka de är och vad fan de gör på min scen. En av dem, i hög hatt, randiga byxor och bärandes på styltor kommer mot mig och säger: Hej! Vart ska vi ställa pyrot? Ehh, va fan? Undrar jag. Det visar sig att kommunalrådets tre minuter långa invigning ska föregås av två killar på styltor på scen. Som ska spruta eld. Och ha pyro. Sedan ska det dyka upp en teatergrupp med en jättestor låda. I den lådan ska konferencieren, som jag heller inte vet något om, trollas bort och kommunalrådet trollas fram. Sen ska han prata i tre minuter. Nu är mina ögon mycket mycket svarta. Jag förklarar, lugnt och fint tror jag, att det inte blir nåt med vare sig pyro eller eldsprut. Vi har ca 4 meters clearance på scenen, det står instrument överallt, bland annat en flygel, som inte mår bra om det kommer fotogen och gnistregn på den. Nycirkusen står på sig, men jag stirrar ner dem och de går mumlande med på att skippa bomber och granater och eld. Nu är komunalrådet på plats. Men ingen publik. Det visar sig att sambatåget fullt med barn, som också ingår i invigningen (!!!) har fastnat i nån trafikstockning längre bort. Kommunalrådet vill inte prata för tom yta, så han bestämmer att han ska köra sin tre-minutare efter första akten i stället. Nycirkusen blir jätteglada, då kan ju de köra sin akt då också! Jag har ju ändå jättegott om tid, vi har ju hela tre kvarts change over. Jag har nog aldrig sagt NEJ så högt i hela mitt liv. Så nycirkusen, minus eld och gnistregn, får trolla bort konferencieren, de försvinner från scen 30 sekunder innan första bandet, en ABBA-tribute börjar. Keyboardisten börjar med pianomattorna i The winner takes it all. Då kommer sambatåget... Percussionkillen försöker göra mashup mellan samba och ABBA i några sekunder, men inser att va fan.... Jag tar walkien och ber FoH att höja lite, så att ABBA vinner över samba. Sedan försökte jag dränka mina sorger i kaffe med mjölk, för att undvika att dränka invigningsakten i hamnen precis bredvid scenen.